fraknigafroken

Okej, jag gör väl ett ärligt absolut sistaste försök då till att hålla en blogg vid liv.

Idag lördag, äntligen piggnat till efter en jobbig natt.
Inte sovit många timmar under natten utan mest befunnit mig i det lilla rummet med porslinsinredning. Skulle iväg och jobba tidigt i morse men fick efter många kallsvettandes timmar, tillslut ge efter för bakteriernas kraft och skamset ringa och sjukanmäla mig. Såå bittert.

Pratade med chefen för ett tag sen och han sa att jag var godkänd iallafall. Skönt, slipper jag kallsvettas för det också.

Tjurig som jag är måste jag ändå trotsa lilla magen med lite korvstroganoff. Känns välkomnande och skönt för tillfället, fortsättning återstår att se. Skam den som ger sig, jag ska INTE vara sjuk mer nu. En natt räcker gott och väl, en hel natt för mycket egentligen. Jag som varit så stöddig i vinter när mannen legat sjuk och jag klarat mig. I natt var det jag som låg kvidandes vid hans sida och kände hur han strök så lugnande med sin hand på min mage. Tack Gud för honom.


Till veckan vankas semester. Min absolut första betalda semestervecka. Planen var Björkliden tors-sön med svärmor och hennes familj, men då hennes knä definitivt inte vill vara med och leka längre blev hon tvungen att kasta in handduken. Tråkigt men sant, hade sett fram emot en helg i fjällen tillsammans med dom jättemycket. Nu återstår lite funderande och beslutande om hur vi ska göra. Tyvärr är det ju så att smakar det så kostar det, och mycket har smakat väldigt bra senaste halvåret... Klart är iallafall att jag&mannen sätter sig på flyget på måndag för att åka ner och se rock-mormor i Globen med Micke&Maria. Känns lite konstigt att det är jag som åker, rätt person på den platsen i Globen skulle ha varit mamma. Men mamma, jag ska rocka lite åt dig med.                                                                                                                                                                                   

Over&Out.