fraknigafroken

Grillat, kört skoter, åkt pulka, fyllt år, solat och bara myst.

Inga måsten, ingenting. Första helgen på ja, jag vet faktiskt inte när vi hade det sist.

Vi hittade ett fint hygge på lördagen där vi grävde ner oss och småtjejerna åkte pulka med tjo och tjim, även lite gråt ibland och vädjan om att "bär mig upp...dra mig upp" men näerå, kan man åka ner så kan man gå upp. Hård värld, bara att get used to it. Redan i pulkbacken faktiskt.

Så efter en underbar helg blev det då måndag. Så typiskt.

Hundjävuln smet iväg på byn.

Jag hängde ut våra täcken på vädring och vad händer, det börjar spöregna.

Morfar skulle få komma hem men har fått magsjuka.

Snön som vi skulle ha kvar i några helger till för fler underbara skoterutflyktshelger med steka souvas och grilla parisare kanske inte ens ligger kvar nästa helg. Ska det fortsätta regna på detta vis så är det snart barmark.

Hatar telefon-företag.

Hatar mekanik man inte kan skruva till själv. 
Förbannade datoriserade värld.

Hatar att bara ha en tv.

Hatar när mobila internet strular.

Hatar när min nya telefon inte fungerar för att Expert klantat sig och Telia vägrar hjälpa.

FUCKERS.

Ja idag är jag less. Less less less.

Måste åka in till stan imorgon och vara arg. Åker inte hem förren dom gör mig glad där på Expert. Kan alltså bli i stan ett tag.

OCH VEM I HELVETE LÄT DOM KALLA SIG FÖR EXPERT?

Det är det absolut sista dom är. Nåja, allt är inte vad det ser ut att vara. Djävligt tydligt.

Skrev jag att jag var less?

Jag är glad över att Oskar får växa upp just här. Visst, nog finns det mindre upplysta människor i denna by med men vad gör det i stan då? Folk verkar ha sina åsikter om våran flytt, men varsågod att behålla dem. Vi är inte intresserade av det vad jag anser vara, fullkomligt onödiga åsikter. Stöd oss eller glöm oss.

Och med det sagt så undrar jag bara en grej, vart är solen idag?

Kanske i Japan, dom hade nog behövt den. Stackarna.

Efter nyvägen träffade vi en kvinna med spark och hennes hundar så vi promenerade tillsammans ett tag, hon redde ut släktskap och berättade om sina hundar.

Jag älskar livet i byn. Lugnet, öppenheten och ärligheten. Bybor man träffar på berömmer oss för att vi har gjort så fint, det dom kunnat se utifrån. De är glada över att det kommer yngre folk till byn och hoppas att vi kommer stanna här resten av våra liv. Det har inte jag tänkt. Vi bor här till pensionen, då ska vi tydligen bli särbos, jag och sambon. Han vill flytta till stugan i Tornedalen och jag till en lägenhet på Italienska kusten. Än är det några år kvar, en sisådär 39 stycken. Men alla dom åren har vi tänkt oss just detta hus i just denna by. Här är vi hemma.

Annars har jag allt jag behöver.