fraknigafroken

Så kommer den då.
Morgondagen.
Begravningsdagen.

Ljus klädsel var bestämt, jag som är så bra på svarta kläder! Antingen blir det en svart klänning med vit kofta, eller en vit klänning med svart kofta. We'll see... Ska kliva upp tidigt imorgon, dom har ju lovat fint väder så en morgonpromenad vid 6-tiden skulle nog vara lämpligt för att rensa skallen och fylla lungorna med nytt syre inför dagens prövningar.

Jag och mannen har gjort snittar nu ikväll som vi ska ta med oss som komplettering till smörgåstårtan. Två olika, en med häststek&ren och den andra med kallrökt lax. Vi är ju kungar i köket när vi lägger den sidan till, så dom blev himla goda, imorrn är dom ännu bättre när dom fått dra lite i kylen under natten.

Vi åker till mamma innan begravningen och tar med oss henne dit. Känns bra att komma i samlad trupp.
Synd att storkusin inte kan komma, men med ett färskt operationssår på magen ligger man stilla på sjukhuset,jättestilla!
Förhoppningsvis får morfar komma hem från sjukhuset imorgon, en vecka har han  legat där nu. Stackarn...

Blev en låååång Gällivaresväng idag, kollegan stod i Pc, också han nyutexaminerad och så där lagomt kycklinggul som jag, med tre högnivålarm. Efter 3 timmars projekterande var vi i hamn och kunde fortsätta på våra resor. Tyvärr rök ju min vila där så humöret är inte helt på topp nu. Har väldigt väldigt nära till svordomarna hela tiden. Är nog ganska mycket press inför morgondagen med.

Bara nu morgondagen passerar. Ska bli skönt att få han i jorden. Då kanske han får frid och vi med den. Amen.

Näej.
Inge kul att blogga längre.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om...

Förstår inte hur folk orkar sitta och skriva flera blogginlägg varje dag?
Det borde väl finnas andra mycket vettigare saker att göra?
Eller?

Jag har iallafall gjort tre släp ved till ett släp ved i morse.
Kört traktor med Tuff.
Lastat lastbilen med Saras flyttlass.
Ätit en Ben&Jerry-glass.
Sprungit en sväng, dock alldeles för varmt så var himla jobbigt.

Mannen ser på Blade2, alldeles för övernaturlig och svamlig film för mig så jag tog mig i kragen och surfade efter lite sommarkläder. Men fyyy bubblan vad tråkigt.
Får bli en sväng med Susanne på stan istället och jaga tag i något.

Veckans stora fråga är, vad ska man ta på sig till en begravning när det står "ljus klädsel"?
Internet vimlar ju av diverse modespecialister. Men finns det någon vett&etikett&stilspecialist?

Det är en underlig värld.
Jag kastas mellan hopp och förtvivlan.
Ibland vet jag varken ut eller in.

Tänk om alla visste vad droger kan ställa till med, tänk om alla visste vad som händer och hur det känns efter ruset lagt sig. Tänk om... Tänk om inte om fanns? Då hade vi haft kvar han i livet. Men han fick några fina ljusa, vackra, lyckliga och fina sista år. Jag hoppas det iallafall.

Jag vägrar tro att när människan dör så blir det bara svart. Okej att kroppen dör, men själen då? Vart tar själen vägen? Den måste finnas i en annan värld, på en annan plats. Eller så är den här. Här, mitt bland oss. 

Mamma var på seans igår med Terry Evans. Jag var först väldigt skeptisk, tackade nej till biljetten då jag trodde att det bara skulle göra mig nojig. Men efter mammas inlevelsefulla och fascinerande upplevelser på seansen känner jag bara att, jag måste dit. Jag måste få se han med egna ögon och vad han kan åstadkomma. Jag vill veta om någon har något att säga till mig.

Jag vill inte vara rädd mer, jag vill inte stöta ifrån mig det mer. Men jag vet mycket mer än vad man ska. Flummigt, jag vet. Jag kan inte bestämma heller vad jag vill se som ska hända, det bara kommer till mig. Sista tiden har det varit allt för uppenbart. Nästan läskigt, så mycket jag vetat. Och så detaljerat. Jag måste få se Terry live. Lyckades få tag på biljetter till måndagens seans. Ska bli spännande.

Nu låter jag säkert skitsnöig. Men jag skriver inte blogg för någon annans skull. Jag gör det för min egen. För att jag ska få ur mig ord jag inte kan förmedla om dagarna. Min blogg fungerar som ett slags filter för mig. Orkar någon sen läsa allt mitt snöande så kul för den. Men jag bryr mig inte egentligen.

Jag vill inte göra reklam för min garderob, mitt liv eller någon graviditet som dom flesta andra bloggare ägnar inlägg efter inlägg åt. Jag vill bara skriva. Som en brevvän, fast utan svar.

Mannen är på bäverjakt, alltid finns det nåt att jaga. Tror inte att bäver blir någon hit på middagsbordet dock...
Cyklade 8km med jycken för att rensa skallen, stackarn är helt slut nu. Plågoande till matte han har, man han kommer att tacka mig till hösten när han bara studsar fram i skogen!

Nu ska jag studsa mig till sängs. Adios.

Regn, sorg och ved.
Så sammanfattas helgen som nu passerat.

En vedmaskin har fyllt våra dagar, många kubik ved har producerats.
Fy så tråkigt det är, kapa klyva kapa klyva. Tur att vi hade en vedmaskin iallafall som var himla jättebra, när den väl fungerade som den skulle vill säga.

Det har varit en konstig vecka. Förluster och nedkomster.
Marcus&Linda fick världens sötaste Elias, och svärmor&Larsson blev med varsina söta valpar.
Om bara inte allt skulle överskuggas av förlusten.

Det gäller för mig att fylla mina dagar med aktiviteter, annars börjar jag bara fundera och grubbla.
När projekt ved avslutades för helgen cyklade vi ner mammas cykel till henne och sen sprang jag tillbaka. Det känns bra att springa, jag rensar skallen så bra då. Men nu är det svårrensat.

Mormors palt till middag, det är grejer det. Med riktigt smör och hemkokt lingonsylt. Mannen och kusinen fick dessutom blodpalt, men hujja det fick vara för min del. Blodpudding i klumpform, kan det bli värre?

Dags att hoppa i duschen, se till att inte halka på tvålen och sen krypa till kojs.
Godernattsens.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig.
Glädje och skratt byts ut mot tårar och sorg.
Vår värld som ska ge oss ro kan inte alltid ge alla den ro de behöver.
Vår sjukvård som skall ge oss den vård vi behöver kan inte.
Sjukvården räcker inte till.
Vad händer när läkarna, sjukvårdarna och statens medel inte räcker till att ta hand om våra sjuka?
Det slutar i sorg. En sorg som i många fall inte hade behövt existera.

Jag känner mig splittrad.
Det är som att det som inträffade idag inte har inträffat.
Det är för ofattbart.
Men det är den bistra sanningen.

Mamma, du har verkligen kämpat. Sträck på dig.

Sorgens dag.
Richard, vila i frid.
Hoppas du finner ro.

Idag har jag haft världens mesta överskottsenergi, äntligen börjar min kropp vakna ur vinterdvalan! Började dagen med en energiboost i form av en kopp kaffe och sen var det kört. Energin bara pumpade! Morgonpromenad med Tyke och sen ett tungt pass på gymmet. Det känns i hela kroppen att jag legat i dvala sista tiden för jag kan inte alls ta lika tungt nu som jag gjorde i höstas. Det suger. Men jag har mig själv att skylla. Det är jag som har varit lat.

Efter hemkomsten från gymmet kände jag att jag hade lite mer att ge så jag tog med mig Tyke på en halvmils springtur. Jisses vad skönt det var! Men Tyke var lite sliten, efter en natt med orolig mage var han inte alls lika pigg som jag så det slutade med att jag i stort sett fick släpa hem honom. Stackars hund...plågad av mitt pumpande endorfin. Men han kommer att vara i sjukt bra form till älgjakten! Återstår att se nu bara om jag tar mig upp ur sängen i morgon eller om jag kommer ligga helt ledbruten och kvida i träningsvärk hela dagen...

Mannen blev uppsagd idag, med f-y-r-a månaders uppsägningstid. Tycker lågkonjukturen kan ta slut nu. Börjar bli lite drygt. Sålänge jag har jobb funkar det ju, men om det skulle sjunka mer i min bransch är det inte så mycket mer att göra. Är sist in och yngst av oss tio sista så jag ryker ju först... Vad skulle bankkrisen vara bra för? Nu när vi äntligen har hittat våran villa på Drömvägen... Ska bli spännande att se vad juristen har att säga.

Fick celebert besök ute i byn ikväll, alltid kul med besök! Har varit lite torrt på den fronten sen vi flyttade ut till byn. För långt? Dålig ursäkt... Svängde ihop en marmorerad chokladbrownie med hallon besöket till ära, sjuuuukt god!

En vacker vårkväll utanför mitt fönster, blir nog att göra av med lite mer överskottsenergi i form av en promenad runt byn på ett tag... Tjoflöjt!

Lördagkväll. Om två timmar börjar jag jobba igen, närmare bestämt 2118. Hemma igen imorgon 1716, om det går som det ska. Och det får jag ju hoppas! Blir ett tungt ekipage ikväll, men desto lättare imorgon.

Känns lite halvbittert att sitta arbetsklädd när mannen och lillebror drog på sig finskjortorna, raggarbootsen och fixade frillan för att sen hoppa in i POs jänk med varsin kall öl i handen. Och hela bagaget fullt med refill... Men så är livet, hårt och orättvist. Vad vore väl en kväll i en jänk i Pite motför en kväll ensam i ett lok? Ingenting.. eller kanske fullkomligt underbar? Nåväl, bäst att kränga på mig ryggsäcken och dra in min beskärda del av brödfödan. Men sånahär fina raggarkvällar hade jag mycket hellre poppat Jerka och spanat kromglänsade gamla fina bilar än att jobba.
Det är då ett som är säkert.

Ledig nästa helg, men då är det ju såklart ingen crujs nånstans. Typiskt...

Tänk så skönt om jag skulle lyckas bli fri den här förbajade hostan och allt äckligt slem nångång. Så jag skulle kunna fortsätta där jag slutade för två veckor sen med träningen? Tänkte satsa mer på kondition och mindre på styrka i sommar. Förra sommaren var det ju uteslutande styrka... Förbaskade pollen kombinerat med förkylning som ska ställa till det för mig. Verkar inte bli någon bikinisommar för min del i år. God damnit.

Nåväl, bäst att göra mackor och packa ryggan för att bege sig söderöver.
Adios.